le petit cadeau

livet utan ugn kan tyckas hårt. i min fortsatta jakt på en fransman med både ugn o blandare har jag fått ta saken i egna händer. jag började lite försiktigt med att steka scones, därefter trappade jag upp med en banankaka gjord i kastrull. i helgen slog jag till med att steka semlor o göra egen mandelmassa. hattrick!

everyday is my birthday!

igår var vi tillbaka på baren där jag i enlighet med mina priniciper beställt öl på franska o inte engelska, trots att personalen pratar utmärkt engelska, men också franska såklart. det hela började med att jag vänligt bad om en öl på franska o slutade i ett jävla drama med en bitchig servitör. ungefär såhär gick det till:

servitör: vad vill ni ha? (på engelska)
moi: jag skulle vilja ha en öl tack (på franska)
s: varför ska du alltid prata franska? nu gör vi en deal, så fort du går innan för de här dörrarna pratar du bara engelska! (på engelska)
moi: haha, men jag vill ju prata franska, jag är här för att lära mig språket. (på franska med ett gulligt leende)
s: jag tänker inte servera dig nån öl förrens du pratar engelska med mig! (på engelska)
moi: ehh.. okej, haha.

därefter serverar han alla andra sina drinkar, vissa hinner med två omgångar. sällskapet bakom pratar enbart franska o servitören svarar enbart på franska till dom. jag försöker på ögonkontakt med hoom o alla vi mitt bort frågar varför jag inte får min jävla öl. han bitchar på o säger att jag kan gå till en fransk bar brevid istället om jag inte beställer på engelska. en enda liten ölbeställning har han nu gjort till ett stort jävla drama o jag ser inga utvägar, känns som mission impossible.
om jag skulle beställa på engelska nu efter hans jävla tjat skulle han få sin otrevliga vilja igen o garva åt mig. alternativet finns inte.
om jag ännu en gång skulle försöka beställa på franska skulle jag bli utkastad o kanske portad.
jag satt i ett jävligt knivigt lsits o jag kunde se ölen stå på baren med ett lock över väntandes på att jag skulle komma krypande på mina bara knän o säga pleeeeease can i have my beer?  så fa-an heller att jag tänkte göra det.

efter en riktigt lång stund upptäcker emma vad som står på dagens-erbjudande-tavla: free hugs. snart kommer servitören tillbaka för att ta tredje beställningen av alla andra vid bordet o vänder sig till mig för att se om han har vunnit.
servitören: sooo are you ready! english, no french!
moi: ouuii, can i get a free hug?
servitören: aaaww come here mate, give me a kiss too, whats your name?

puss, puss, kramkalas, han springer o hämtar min jävla öl o ställer den framför mig.

moi: meeeercii, finallemeeeeent o bredaste jävla leendet.

som väntat är det lite knepigt att komma in i det franska livet när man går i en svensk klass. den här veckan har jag försökt ta tag i mitt franska liv lite exta genom att:
- bitcha med en typsikt fransyska i biljettförsäljningen på stationen
- varit på banken o skaffat mig ett fransk bankkonto. och FÅTT 45euro av banken som cadeau bienvenue!
- skrivit ett fransk cv inför jobbletande
- funderat på att gå att lära mig självförsvar på franska. som fransyska räcker det ju inte med att kunna bitcha verbalt.

igår hade vi cheveaux-soir o jag blev fletad i hela håret o kände mig som en lite afrikansk fotbollskille. såhär dagen efter ser jag ut som elin när hon gick loss på våffeltången för 15år sen o jossan kallade henne ronja rövardotter så hon började tjuta.

mais, c'est la vie en france!

mycket har jag ätit i mitt liv. idag kan jag även lägga till socca. tydligen en specialitet i nice, och precis som allt annat här i världen extra gott med en kall öl till.

det lider inte direkt nån nöd på mig här nere än så länge. igår intog hela tjocka klassen vår lägenhet o fyllde den med ost o vin. idag finns min favoritmat i kylskåpet; rester. och inte vilka rester som helst, utan äkta franska rester, dvs ost av alla dess slag.
c'est la vie en france mina vänner.

Madame Jacquetty c/o  Linnea Lindström
62 Boulevard Gambetta
06000 Nice

Våldgästning samt mutor uppmuntras!

betalar jag inte mer än 100 spänn med svarttaxi från ryd. och av princip pratar jag inte engelska när jag är i frankrike.

om detta leder till att man måste kuta som ett as från chaffisen eller att man blir den konstiga svenska tjejen som vägrar prata engelska på en engelsk pub i nice är sak samma. jag har mina principer.

korta konstaternade efter ankomsten till nice:
- det är varmt som fa-an
- min säng är stor
- vi har tvättmaskin OCH diskmaskin
- solnedgången vid medelhavet är fin
- mitt bankkort är avmagnitiserat
- det bor en söt o snäll gubbe i mitt trapphus

detta ska firas med att sova naken, för mitt rum är inte snorigt kallt

jag är rädd. idag började jag känna det igen, den där obehagliga känslan av rastlöshet som så lätt kommer smygande och sniffar mig i nacken. vad vill den mig egentligen? att jag ska förändra världen? den gör mig i vilket fall nervig och får mig att göra allt möjligt. jag har till exempelt märkt hur jag börjar gå fortare och fortare, ibland springer jag en bit. förra gången började jag plugga fysik i panik. förra veckan skrev jag fyndiga lappar och satte upp i trappuppgångar, på toasitsar och speglar samt började spåna på att skapa en resande bok. en annan gång stickade jag en sjukt lång halsduk.
idag tänkte jag på min vän ankan och hur jag sa till henne på min 20års dag simmandes i ösregnet i en pool i byron bay att det gäller att aktivera sig. sen gick jag hem, åt gröt, och skrev en jävla massa saker i olika dokument.
hur ska det sluta den här gången?

fredagen den 15 januari 2010

Hej medmänniskor!
Ikväll bygger vi broar på fyran (våning 4).
Om du vill ta det av glädjespridandet är det bara att ta med din positiva energi, en flaska bubbel och knacka på. Föredrar du istället mysiga hemmakvällar så kan vi meddela att lokalen kommer att utrymmas innan natten blir till dag (läs midnatt)

Tack för överseendet och glöm inte att fånga dagen!

/Elin Lindström

då har man testat att vinterbada med. en intressant men framför allt lärorik upplevelse. själva badande kändes ungefär som att först bli frivilligt knivhuggen sedan förlamad och till sist återuppstånden. dessutom är det alltid nice att vara naken, även springandes på en brygga mitt i vintern med en blå röv.  badandet var alltså minst sagt intressant. den lärorika delen var bastudelen. jag o min kära syster sänkte medelåldern i hettan rejält. det var vi o fyra riktiga o rejäla kvinnor på 50+. typiskt skånska o glada i hågen lärde dom oss allt om klimakteriet. vi fick lära oss nya begrepp o dom beskrev utförligt alla tänkbara symptom. uppvärmingen av en bastun kan tydligen jämföras med klimakteriebesvär. varje dag lär man sig nåt nytt. nästa vecka ska vi testa den gemensamma bastun för att se hur snacket går där. jag håller er uppdaterade.

/klimakteriekossan

efter helgen insåg vi båda den bittra sanningen, våra konton var fattiga. på väg hem på söndagsmorgonen skrevs nya hushållsregler. inga mer utgifter innan nästa helg förutom nödvändig föda som vi inte hade hunnit inhandla under helgen; mjölk & ägg. och öl såklart.
idag öppnade vi knäckebrödet.

plötsligt händer det. det är ju ett nytt år och förändringarnas tid är här. efter att ha sett honom stå på byrån december till januari år efter år började det kännas lite uttjatad, lite passé. plötsligt befann sig istället den enda bocken bruse på terrassen med en tändare i röven. inspirerade av hans stora idol, halmbocken i gävle tände vi på honom. till skillnad från idolen var han envis som en gammal get och ville inte brinna. det hela slutade istället med att han blev svart. men som sagt, förändringarnas tid är här och nu står han på bordet och ser jävligt bränd med nöjd ut.

det glada 10-talet är här igen. att dömma av dess inledning verkar det blir hårt, skoningslöst o annorlunda, på ett jävligt bra sätt.
2010 års förändringarna:

nytt år, nytt hår: lite ljusare, lite rödare, snart längre
nytt år, ny röv: mycket blåare, lite grönare
nytt år, ny stad: nu malmö, snart nice

the wind of change blåser hårt. idag köpte jag en chokladkalender till min roomie, sen droppade jag att jag ändrat mig lite och att jag inte alls tänker stanna till juni utan drar om 4 veckor. dock kommer han inte bli ensam, för jag upptäckte en annan inneboende för några dagar sen, en mus. och det är inte vilken mus som helst, han är smart som fan och är jävligt kräsen. vi har redan testat att ladda råttfällan med två olika sorters ostar, som tydligen inte var fina nog, nu har vi övergått till bröd. om han inte är hungrig ikväll tar vi i med hårdhanskarna imorrn och kör på råttgift. då jävlar.

igår när jag skulle till spar gick jag förbi stammisstället och ut kommer den lilla gubben. han blev väldigt glad att se mig o förklarade att han trodde jag hade åkt till sverige igen eftersom vi inte varit där på hela veckan. sen började han mumla nåt om trött dagen efter. kan han ha syftat på dagen efter vi var där sist? då hade vi nämligen en privatkväll där, och hade som tack tagit med oss två flaskor snaps till värdparet. det hela slutade med att vi alla drack svensk snaps sjungades till franska snapsvisor. gubben själv hade huvudstämman och det dröjde inte länge förrens han var tvungen att hålla i sig i diskbänken samt fick dödande blickar från frugan. lite senare var han försvunnen, misstänkt däckad i sängen.

susannas fot mår dåligt, så fanny och jag följde med henne till farbror doktorn. väl där blev vi mottagna av en kvinnlig medelålders receptionnist ätandes en kall croque monsieur som såg torr och äcklig ut. efter läkarbesöket skulle receptionnisten vara så gullig och ringa och boka tid för röntgen. under de följande telefonsamtalen var hon väldigt noga med att påpeka att hon skulle boka tid åt en tjej som inte var fransk, tydligen oerhört viktigt information. hon hann dessutom med att skrika: your name!, tre gånger. hon fortsatte med att vara så hjälpsam och rita två små oläsliga kartor på post-it-lappar med vägbeskrivningar till sjukhusen. eftersom hon antog att vi var dumma i huvudet ritade hon kryss på de gator vi inte skulle gå på. detta tillsammans med hennes bittra mig och otrevliga tilltal gjorde att jag drömde mig bort i BF-landet och när hon skulle avsluta ett telefonsamtal var jag helt säker på att hon skrek: gå fitta!
dock var jag tvungen att se mig själv besviken när jag lämnde BF-tänket och återvände till verkligheten och därmed insåg att hon bara hade sagt; vi hörs senare.
men hon var iallafall en BF.

först föredrag om lucia. SEN KOMMER ELIN O JOSSAN!