le petit cadeau

the wind of change blåser hårt. idag köpte jag en chokladkalender till min roomie, sen droppade jag att jag ändrat mig lite och att jag inte alls tänker stanna till juni utan drar om 4 veckor. dock kommer han inte bli ensam, för jag upptäckte en annan inneboende för några dagar sen, en mus. och det är inte vilken mus som helst, han är smart som fan och är jävligt kräsen. vi har redan testat att ladda råttfällan med två olika sorters ostar, som tydligen inte var fina nog, nu har vi övergått till bröd. om han inte är hungrig ikväll tar vi i med hårdhanskarna imorrn och kör på råttgift. då jävlar.

igår när jag skulle till spar gick jag förbi stammisstället och ut kommer den lilla gubben. han blev väldigt glad att se mig o förklarade att han trodde jag hade åkt till sverige igen eftersom vi inte varit där på hela veckan. sen började han mumla nåt om trött dagen efter. kan han ha syftat på dagen efter vi var där sist? då hade vi nämligen en privatkväll där, och hade som tack tagit med oss två flaskor snaps till värdparet. det hela slutade med att vi alla drack svensk snaps sjungades till franska snapsvisor. gubben själv hade huvudstämman och det dröjde inte länge förrens han var tvungen att hålla i sig i diskbänken samt fick dödande blickar från frugan. lite senare var han försvunnen, misstänkt däckad i sängen.

susannas fot mår dåligt, så fanny och jag följde med henne till farbror doktorn. väl där blev vi mottagna av en kvinnlig medelålders receptionnist ätandes en kall croque monsieur som såg torr och äcklig ut. efter läkarbesöket skulle receptionnisten vara så gullig och ringa och boka tid för röntgen. under de följande telefonsamtalen var hon väldigt noga med att påpeka att hon skulle boka tid åt en tjej som inte var fransk, tydligen oerhört viktigt information. hon hann dessutom med att skrika: your name!, tre gånger. hon fortsatte med att vara så hjälpsam och rita två små oläsliga kartor på post-it-lappar med vägbeskrivningar till sjukhusen. eftersom hon antog att vi var dumma i huvudet ritade hon kryss på de gator vi inte skulle gå på. detta tillsammans med hennes bittra mig och otrevliga tilltal gjorde att jag drömde mig bort i BF-landet och när hon skulle avsluta ett telefonsamtal var jag helt säker på att hon skrek: gå fitta!
dock var jag tvungen att se mig själv besviken när jag lämnde BF-tänket och återvände till verkligheten och därmed insåg att hon bara hade sagt; vi hörs senare.
men hon var iallafall en BF.

först föredrag om lucia. SEN KOMMER ELIN O JOSSAN!