le petit cadeau

susannas fot mår dåligt, så fanny och jag följde med henne till farbror doktorn. väl där blev vi mottagna av en kvinnlig medelålders receptionnist ätandes en kall croque monsieur som såg torr och äcklig ut. efter läkarbesöket skulle receptionnisten vara så gullig och ringa och boka tid för röntgen. under de följande telefonsamtalen var hon väldigt noga med att påpeka att hon skulle boka tid åt en tjej som inte var fransk, tydligen oerhört viktigt information. hon hann dessutom med att skrika: your name!, tre gånger. hon fortsatte med att vara så hjälpsam och rita två små oläsliga kartor på post-it-lappar med vägbeskrivningar till sjukhusen. eftersom hon antog att vi var dumma i huvudet ritade hon kryss på de gator vi inte skulle gå på. detta tillsammans med hennes bittra mig och otrevliga tilltal gjorde att jag drömde mig bort i BF-landet och när hon skulle avsluta ett telefonsamtal var jag helt säker på att hon skrek: gå fitta!
dock var jag tvungen att se mig själv besviken när jag lämnde BF-tänket och återvände till verkligheten och därmed insåg att hon bara hade sagt; vi hörs senare.
men hon var iallafall en BF.