le petit cadeau

jag och miss b vaknade idag runt 14tiden, båda kände direkt suget efter gårdagens rester av bea o klyftpotatis. miss b gick till köket för att hämta läckerheterna, men kom tillbaka tomhänt. hela plåten med klyftpotatis var spårlöst försvunnen, det enda vi hittade var beakastrullen utan bea i. vi började leta genom lägenheten frenetiskt, vart kunde det tagit vägen? hade vi ätit upp det? hade någon slängt det? eller hade någon annan i huset snott det? vi frågade greken som bor här, han hade inte sett till nån plåt. vi fortsatte leta och började nästan förlora hoppet om återförening helt efter 2timmars sökande när jag plötsligt upptäcker en klyfta i min säng. vad fan gjorde den där? vi kikade lite mer i sängen och snart hittade vi en till klyfta och en gaffel på golvet brevid. nu var vi verkligen nåt på spåren kände vi. miss b stack in huvudet under sängen och där låg den, en hel plåt med bea och klyftpotatis. vi lykades fiska upp den, och konstaterade att det var inte mycket mat kvar, dessutom var plåten gravt misshandlad. då jag stack in handen under sängen och hittade en hel hög med potatis inkletad i bea. fyndet såg jävligt gott ut och vi tillät oss att provsmakade lite. summan av kardemumman blev dubbla känslor; nöjda för att vi löst mysteriet, besvikna för att det var ett jävla slöseri av bea o klyftpotatis.
så kan det gå när man går loss.