le petit cadeau

efter dagens besök på restaurangen där det lilla söta paret jobbar och där man får paj, sallad och kaffe för 5euro anser jag mig själv som stammis där. det är svårt att inte älska det lilla paret. det känns som att komma hem till en mormor och morfar, fast en fransk variant, med basker såklart. det första gubben frågar när jag stiger in är om jag glömde min kofta där sist, och visst gjorde jag det. efter det börjar han babbla om en skog vi måste åka till med bil, ta med oss cyklar, för att cykla i skogen och leta svamp. efter maten frågar han om vi vill ha en lite snaps efter kaffet, varför inte säger jag och han fyller hela mina kaffekopp med 55% rom. plötsligt fryser jag inte lika mycket längre.