le petit cadeau

jag är rädd. idag började jag känna det igen, den där obehagliga känslan av rastlöshet som så lätt kommer smygande och sniffar mig i nacken. vad vill den mig egentligen? att jag ska förändra världen? den gör mig i vilket fall nervig och får mig att göra allt möjligt. jag har till exempelt märkt hur jag börjar gå fortare och fortare, ibland springer jag en bit. förra gången började jag plugga fysik i panik. förra veckan skrev jag fyndiga lappar och satte upp i trappuppgångar, på toasitsar och speglar samt började spåna på att skapa en resande bok. en annan gång stickade jag en sjukt lång halsduk.
idag tänkte jag på min vän ankan och hur jag sa till henne på min 20års dag simmandes i ösregnet i en pool i byron bay att det gäller att aktivera sig. sen gick jag hem, åt gröt, och skrev en jävla massa saker i olika dokument.
hur ska det sluta den här gången?